Tråkiga tider...

Hösten är här... tråkigt på ett sätt, sommaren är över för i år...

men mysigt på ett sätt, alla färger, kallare mörkare och snart är ju vintern här... Jag älskar vintern... och våren... och sommaren och även hösten även om det är regnigt och blött...

Jag försöker blicka framåt, fast det inte är så lätt... Vill ofta blicka bakåt, gräva ner mig, vara lessen... Inget blir ju bättre av det, men det är lättare än att se framåt mot en framtid som är väldigt otydlig...

Lyckas inte ta mig för att göra nåt hemma heller, allt blir bara liggande till sen... Vill inte bo kvar här, jag vill ha hus som jag kan pyssla på i och fixa... Men hus är ju inte något man bara köper, det finns ju ett ganska stort utbud iaf här i kalix...

och var vill jag bo... I en by, i ett bostadsområde, ute i skogen, eller när till affär...

Man blir ju minst sagt kluven i alla beslut som måste tas...

Men även om jag var väldigt säker på att jag var en typisk lägenhetsmänniska, så har jag märkt att det int är något för mig, jag vill ha lite gård....

Istället för mat???

Har nu ätit måltidsers. i 2 dagar och det går ganska bra...

Imorgon blir tydligen det tuffaste dygnet säger dom som vet.

Just nu tänker jag BARA på mat heeeeela tiden... Jag har varit så hungrig så jag knappt vågat gå nära någon med risk för att jag skulle börja tugga på dom =)

Irriterad har jag varit oxå, på allt och alla, speciellt på dom lyllosarna som får äta...

Mest av allt saknar jag faktiskt Havregrynsgröt och vitkål...

Nån som har bra tips vad man kan ersätta "matstunderna" med?

Vad kan man göra för att tänka på annat?

Jag hoppas bara det är som konsulterna säger att efter 3-4 dygn försätts kroppen i Ketos och då blir man mindre hungrig och piggare...

Så det är väl bara att kämpa vidare, imorgon ska jag nog en sväng på gymmet, det borde ju få mig att tänka på annat en stund...

Nu ska jag jobba klart natt 2 av 2, sen imorgon blir det kanske att gadda sig igen =) Har ju fått lite blodad tand *hehe*

Natti natt på er alla som får sova...

Xtravaganza, tatuerad och mor till en 10-åring

Igår fyllde min älskade Tyra-Myra 10!!!! år, vet inte vart åren tagit vägen, hon var ju min bebis nyss....

Tatuerade mig i Tisdags, min efterlängtade koffeinmolekyl.





Jaha, första dagen i mitt nya program..
Har gått med i Xtravaganzas viktminskningsprogram...
Jag är väldigt skeptisk till att detta ska gå, men jag håller ut...
Till en början äter jag bara måltidsersättning 3 gånger om dagen för att sen äta "vanlig mat"
Lite komplicerat att förklara för er som är nyfikna och vill läsa mer www.xtravaganza.se
Det största fokuset är mental träning och beteendeförändring, jag kallar det MASSHYPNOS *haha*

Men man har kanon personal till hjälp som tror på en och stöttar en, sen har jag alla mina underbara vänner och familjer som ställer upp så det här ska nog gå vägen =)
POSITIVT TÄNKANDE!!!

Nu ska jag fortsätta jobba natt, med andra ord fortsätta se tv, virka, dricka litervis av kaffe och te och surfa =)

Kram och go natt till alla er som får sova =)

Sorgen efter en vän...

R.I.P
5/5 1978- 25/7 2010


Sista gången jag såg "Lillen" på gemensamma vänners bröllop...
Passade på att fota honom innan vi gick in i kyrkan eftersom man aldrig ser honom i kostym...




Har så desperat försökt komma på något att blogga om sista tiden, men allt som rör sig i skallen har att göra med sorgen efter "Lillen"... En vän som allitd funnits, sen man var tonåring.. Inte alltid nära, inte alltid regelbunden kontakt, men han har funnits där...

I fredags var hans begravning, och guud så fint det var...
Länge har jag velat fram och tillbaka om jag skulle gå, förstod att det skulle bli jobbigt, men ville jag verkligen minsta sista chansen att ta farväl?

Tårarna började strömma direkt jag kom in i kyrkan, och dom fortsatte strömma oavbrutet genom hela cermonin...
Att en person kan göra sånt intryck på så många människor... Han var ju visseligen en ovanligt social och charmig person...

Lillen var den som kunde få en att skratta så tårarna sprutade, och man fick kramp i magen... Man skakade ofta på huvudet åt alla galna saker han gjorde...
och även när man ville prata om livets allvar, så fanns han där och lyssnade...

Finner inga ord... Han kommer lämna en stort hål av saknad efter sig...


Eric Clapton- Tears in heaven